Thursday, May 31, 2012

कहाँ की हमने राह ली: थोमस तिदहोल्म

थोमस तिदहोल्म की एक और कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठ)

उसने कहा: तुम अपने बारे में कुछ बात क्यूँ नहीं करते
मगर मैंने कहा: यह पूरी तरह से भ्रामक होगा

क्यूंकि मैं अपने आप में जो था
वह तो एक दशक पहले ही मुझसे खो गया
और फिर बाद में कभी भी पाया नहीं गया

इस बीच वह तुम्हारे भीतर बढ़ता रहा
और ग्रहण करता रहा अधिक से अधिक अपने भीतर तुम्हें
वह बैठा है यहाँ तुम्हारी मेज़ के पास
और तुम खुद देख रही हो कैसे वह खोल रहा है स्वयं को

तुम्हारी ओर, और उस सब की ओर जो तुमने यहाँ निर्धारित किया हुआ है
मैं खाता हूँ और पीता हूँ, मैं तुम्हें धन्यवाद देता हूँ
और जब मैं उठूँगा अपने आप को छोड़ जाऊँगा

और फिर तुम मेज़ साफ़ करोगी, चिकोटी काटोगी पौधे को
जो खड़ा है खिड़की से लगे और शायद सोचोगी साश्चर्य
अपने और मेरे बारे में, कहाँ की हमने राह ली

Vart vi tog vägen

Hon sa: Du kan väl tala lite om dig själv
Men jag sa: Det vore helt missvisande

För det som är mig själv i mig
gick förlorat för ett årtionde sedan
och har därefter aldrig återfunnits

Medan det istället förväxer sig i dig
och får mer och mer av dig i sig
Det sitter här vid ditt bord
och du ser själv hur det öppnar sig

in emot dig, och allt du har ställt fram här
Jag äter och dricker, jag tackar dig
och när jag reser mig ska jag lämna mig

Och du ska duka av, nypa lite i växterna
som står i fönstret och kanske undra
om dig och mig, vart vi tog vägen

-Thomas Tidholm

Wednesday, May 30, 2012

मैंने देखी एक जोड़ी कठोर आँखें: गुन्नर इकेलोफ़

गुन्नर इकेलोफ़ की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

मैंने देखी एक जोड़ी कठोर आँखें
मैंने उन्हें प्यार किया
मैंने देखी एक जोड़ी सुन्दर आँखें
मैंने उन्हें प्यार किया
मैंने देखी एक जोड़ी वाचाल आँखें
मैंने उन्हें प्यार किया
मैंने देखी एक जोड़ी संवेदनापूर्ण आँखें
मैं उन्हें कभी भूल नहीं पाया.

Jag såg ett par hårda ögon

Jag såg ett par hårda ögon
jag älskade dem
Jag såg ett par ljuva ögon
jag älskade dem
Jag såg ett par fräcka ögon
jag älskade dem
Jag såg ett par varma ögon
jag glömde de aldrig.

-Gunnar Ekelöf

इस समय से पहले: थोमस तिदहोल्म

थोमस तिदहोल्म की एक और कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठ)

मैं अपने बारे में भूल गया
मैं देख रहा हूँ समय को उस रूप में जैसा वह था तब
जो पहले पहल था
जो पहले से था
यह उससे पहले से था जब हमारे पास घर होने शुरू हुए
मुझे संकोच हो रहा है कहते हुए कि
यह उससे पहले से था जब हमारे पास पतलून हुए
उससे पहले जब सब बातें गंभीर हो गयीं
वह समय एक सौदेबाज़ी थी
काला-उजला सूरज चमकता था
उससे पहले जब हम छोटे थे. उससे पहले जब हम बच्चे थे
सूरज चमकता था. हम खुद के बाहर थे. अजन्मे
हमने सब नष्ट कर दिया
बस जीना शुरू करते ही

Tiden innan


Jag glömde bort mig
Jag ser på den tiden som den var då
Det var innan
Det var förut
Det var innan vi hade ett hem
Jag är blyg för att säga det
Det var innan vi hade byxor
Innan det blev allvar
Den tiden var ett fynd
Den svartvita solen lyste
Innan vi var små. Innan vi var barn
Solen lyste. Vi var utom oss. Ofödda
Vi förstörde allt
bara genom att börja leva

-Thomas Tidholm

Tuesday, May 29, 2012

नेपाल: थोमस तिदहोल्म

थोमस तिदहोल्म की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठ)

एक आदमी अपनी स्त्री को ले गया
नेपाल, और बिखेर दिया उसे वहाँ
क्यूंकि वह मर चुकी थी. अब वह वहाँ थी.
और फिर घर लौट कर, उसने सोचा:
अब वह वहाँ है.
अब वह वहाँ है और जीवित है
नेपाल के पहाड़ों में
और घर कभी नहीं लौटेगी.

और मैं यहाँ हूँ
और कभी नहीं लौटूंगा
घर.

Nepal

En man tog sin kvinna
till Nepal, och strödde henne där
för hon var död. Nu var hon där.
Och sedan hemma tänkte han:
Nu är hon där.
Nu är hon där och lever
bland bergen i Nepal
och kommer aldrig mera hem.

Och jag är här
och kommer aldrig mera
hem.

-Thomas Tidholm

Monday, May 28, 2012

हे कविता!: विल्हेल्म इकेलुन्द

विल्हेल्म इकेलुन्द की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

हे कविता!
वो हिम्मत नहीं करेगा
आने की तेरे निकट,
जिसकी आत्मा में निहित नहीं हैं
सपने,
सपने देखने की पर्याप्त उर्जा
सपने सजाने की हिम्मत -
शब्द!
शब्द का पुनर्जन्म.

है जिनके गर्जन में-: "यथार्थ अज्ञात है!"
हर उस बात के लिए जिसमें सांस लेती है आस्था,
वास्तविक जीवन का उत्साह;
हैं वो शब्दों को खड़खड़ाने वाले,
उनकी आत्मा ने कभी नहीं चखी
स्वप्न की मदिरा,
शब्द का रक्त.


O, POESI!

O, Poesi!
Ingen skulle våga
att nalkas dig,
som ej har i själen
dröms,
drömkrafts dristighet nog
att våga drömma -
Ordet!
Ordets pånyttfödelse.

O, I
som skrien-: "verklighets främmande!"
på allt som andas Tro,
Verklighets kärlek;
ni ordskramlare,
aldrig har er själ smakat
Drömmens Vin,
Ordets blod.

-Vilhelm Ekelund