Wednesday, July 31, 2013

तब कैसा होगा--- : नील्स फर्लिन

नील्स फर्लिन की एक कविता 
(अनुवाद: अनुपमा पाठक )

तब कैसा होगा, प्रिये, मेरे अज़ीज,
जो दुःख एक दिन आ गया करीब,
जो ज़िन्दगी कर डाले
तुम्हें  दारुण अपेक्षाओं के हवाले
और दे डाले वहन करने को अकथ विषाद पीड़ा टीस?

वैसे तुम्हें प्रतिक्रिया व्यक्त करने की जरूरत नहीं,
मैं तो यूँ ही बैठा बस सोच रहा था यहीं.

और फिर तो मुख्य टुकड़ा ही
ऐसी बातों का विचित्र है
और कुछ बहुत
ज्यादा ही मौन सचित्र है.

इसलिए तुम्हें प्रतिक्रिया व्यक्त करने की जरूरत नहीं.
मैं तो यूँ ही बैठा बस सोच रहा था यहीं.


Hur skulle det bli ---

Hur skulle det bli, min kära,
om sorgen en dag kom nära,
om livet gav
dej tunga krav
och ledsna ting att bära?

Nå inte behöver du svara,
jag satt här och tänkte bara.

Och huvudstycket
av sånt är skumt
och någonting mycket
mycket dumt.

Så inte behöver du svara.
Jag satt här och tänkte bara.

- Nils Ferlin

Friday, July 19, 2013

इल्ली/लार्वा: वर्नर अस्पेंसट्रोम

वर्नर अस्पेंसट्रोम की एक कविता 
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

मैं स्वयं को अपनी चेरी पत्ती के बाहर खींचता हूँ
और अनंत की खोज हेतु अग्रसर होता हूँ:
अनंत आज के लिए तो बहुत बड़ा है
बहुत नीला और हज़ारों मील दूर भी
मेरे विचार से रहूँ मैं अपनी चेरी पत्ती पर
और माप लूं अपनी हरी चेरी पत्ती को.


Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

-Werner Aspenström 

Tuesday, July 16, 2013

बालकनी में: एल्सी योहानसन

एल्सी योहानसन की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

हमने बालकनी में कदम रखा 
- ज़रूर याद होगा तुम्हें?
हम बाहर खड़े थे और देखा था 
खिड़की से
अपने पहले छोटे घर को.
हम एक दूसरे का हाथ थामे हुए थे.
सफ़ेद प्रकाश चमका था
किस्त अदा करने वाली मेज़ पर.
हमने कमरे को देखा.
हम डर गए थे.
हमने जीवन को देखा.
हम डर गए थे.
तुम्हारा डर कहीं बड़ा था 
मेरे डर से.
तुम उन्हें प्यार नहीं करना चाहते थे.
मैं भगवान से प्रार्थना करना चाहती थी.


På Balkongen

Vi klev ut på balkongen
 - visst minns du det?
Vi stod utanför och såg 
in genom fönstret
till vårt första lilla hem.
Vi höll armen om varann.
Den vita lampan lyste
på avbetalningsbordet.
Vi såg rummet.
Vi var rädda.
Vi såg livet.
Vi var rädda.
Din rädsla var ännu större
än min.
Du ville älska bort den.
Jag ville be till Gud.

-Elsie Johansson